weconverse

Varning för fixering vid fasta format, för formen (l)är (bli) mer fluid än vad vi kanske tänkt oss. Varning, det här inlägget är inte ett dugg pedagogiskt. Bara geekigt inspiratoriskt - hoppas jag.

Jag råkade nämligen snubbla över ett inlägg i den stimulerande bloggen Inuseful. Där diskuterade Isa Hardemo och Jon Karlsson under rubriken Åtta pixlar hit eller dit, vad spelar det för roll?! hur standardbredden på banners påverkar layoutmöjligheterna. Det grafiska exemplet dom gav gällde Sydsvenskan.se. Ett i och för sig behövligt och lovvärt grepp, Men det är taget om ett gammalt tänk. Det vill säga tidningslayout, fast på webben.

Strax därpå råkade jag powersurfa mig fram till det otroligt intressanta Papervision3D.org (en 3D-motor i öppen källkod för Flash). En av de webbplatser som byggts med Papervision3D är MSNBC Spectra. En slags 3D-lösning för att välja och navigera i MSNBC:s nyhetsflöde. Svårt att beskriva, enklare om du surfar dit och kollar själv. Helt uppenbart är bannerbredd ointressant när man glider runt i 3D-miljöer. Per definition så ändras liksom perspektiven (oj, det var djupt :-).

Anders Ekström har hos Daytona en lite mer fyllig betraktelse över den härna 3D-utvecklingen. Notabelt är också att projektet Papervision3D verkar ligga utanför dom "vanliga" verktygen för öppna källkods-projekt (som tex Sourceforge). I stället använder Papervision bland annat en wiki som byggts med mediawiki, bloggar i Wordpress och basen är hos google code.

Spectra är i mina ögon inte det snyggaste som gjorts med Papervision, Fotoviewr är klart läckrare. Fler exempel hittar du i utvecklingsbloggen Hur som, vi får nog sluta tänka i standardbredd, eller?

Share This

I morse hade jag förmånen att äta frukost hos PR- och kommunikationsbyrån Springtime, och framförallt höra om ett par spännande case. Det ena, om sociala medier i Kina, lämnar jag för tillfället åt sidan även om det var synnerligen intressant. Men det andra, baserat på kampanjen “In an Absolut world” och hur den mexikanska tolkningen orsakade en del rabalder vill jag gärna att vi konverserar lite kring. Först några ord om att Springtime äter sin egna medicin.

Idag lanserar Springtime nämligen sin nya webbplats, eller rättare sagt webbplatser. Bilden här intill (miss att dom inte skrivit “Springtime” på skylten) är knyckt från ning.springtime.nu, dit man numera omdirigeras från www.springtime.nu. På välkomstsidan kan vi läsa “Det här är vår medarbetarcommunity där vi delar med oss av händelser och tips. Sprid gärna vidare!” Basen verkar alltså vara ett community baserat på verktyget Ning (som jag bloggat om tidigare). Observera att Ning är en “hostad” tjänst, dvs själva systemet ligger på en webbserver som Springtime vare sig äger eller har full kontroll över. Samma sak gäller wiki.springtime.nu, “Springtimes wiki om sociala medier”. Den är i sin tur baserad på webbtjänsten wikispaces. Bland sidorna finns “Fler företag som arbetar med social media monitoring“. Hepp, man är inte rädd för att erkänna, och bjuda på kunskapen om, att det finns fler leverantörer inom området. Dessutom har dom (sedan tidigare) Springtimebloggen som bygger på Typepad. Även det en “hostad” tjänst. Ett synnerligen modigt steg för att pröva nya vägar, inspirera oss alla och skapa mer underlag för nya lärdomar och insikter.

Men åter till Absolut-caset. Vi som var där fick med oss en mapp som bland annat mer i detalj beskriver morgonens föreläsningar under rubriken “Nätets gräsrötter slår till - Kriskommunikation i sociala medier”. Tyvärr hittar jag inte den rapporten i fulltext på nätet (men är övertygad om att den kommer upp och att dom kommer påpeka detta bland kommentarerna till det här blogginlägget). Däremot finns det ett kort inslag bland exemplen i wikin. Kort och gott hade den lokala Absolut-byrån i Mexico gjort annonser där de lekt med gränsdragningar mellan USA och Mexiko. Det greppet gillades inte av alla. En gnista i bloggosfären spred sig ganska fort ända upp till gammelmedia (ex CNN). Bland det tänkvärda är antalet kommentarer i de olika bloggarna, tex hos Absolut själva 3424 stycken (343 sidor)! Och att Paula Eriksson, VP Corporate communications V&S Absolut Spritis, den 6 april 2008 bad om ursäkt, drog in mexikoannonserna och lovade åtgärda processen för att godkänna lokala annonser.

Detta fick mig att tänka på en liknande händelse. För ett par veckor sedan drog Donkin Donuts tillbaka en nätvideokampanj. En hyfsat känd TV-personlighet/taleskvinna figurerade nämligen i videon iförd en Palestinasjal. Vissa uppfattade detta som ett politiskt stöd vissa aktörer i mellanöstern. Läs mer hos exempelvis David Kiley i hans blogg Brand new day.

Intressant nog så är “den konservativa debattören” Michelle Malkin rätt flitig pådrivare i båda fallen. En typ av sociala medieaktörer som utnyttjar kända varumärken som slagträn för att föra en politisk debatt. En utveckling som Naomi Klein pekade på i sin bok “No Logo” för många år sedan.

Den stora och svåra frågan är var man som varumärkesägare står (för). Är det rätt att be om ursäkt för att andra väljer att försöka fylla varumärket med ett innehåll man inte står för? En jämra intressant radda tankar om ursäkter levererar NYT-journalisten Kevin Sack i artikeln “Doctors Say ‘I’m Sorry’ Before ‘See You in Court’“, Gerald Baron i sin Crisisblogger under rubriken “The moral (and economic) value of saying you’re sorry” och naturligtvis PR-konsulterna Shel Holtz och Neville Hobson som samtalar om saken.

Jag tycker att i grund och botten handlar det om ansvarstagande och intention. Jämför uppsåt i juridiken. Absolut ville knappast på allvar flytta gränsen mellan Mexiko och USA. Dunkin Donut ville lika lite hjälteförklara vissa aktörer i mellanöstern. Fast gränsdragning mellen intention och handling är rätt luddig. Lätt är det som sagt inte. Däremot är det solklart att vi lär få se mer av den här typen av agerande. Och även om det bara är få fall som når massan, så sker det redan nu i massa små konversationer. Har du inte redan tidigare funderat på det här så är det hög tid. Eller?

Share This

För att gå rätt på sak så skyller jag på att även forskare styrs av hårdvaluta. Ingen cred ingen blogg skulle man kunna sammanfatta mina tankar. Detta apropå att Anders Mildner bloggar i Sydsvenskan under rubriken “Universitetet, var god dröj” Han är rätt frustrerat över att universiteten inte hänger med i utvecklingen och skriver bland annat:

Men om lärosäterna tog den tredje uppgiften på allvar, borde de väl jubla över att de anställda försökte möta omvärlden i en tvåvägskommunikation? Och låta bloggandet bli en naturlig del i arbetstiden? Och snabbt se till så att man lade in bloggarna under sina egna sidor – och därmed kunde föra in den utåtriktade verksamheten under lärosätets tak?

Jag skulle kunna tillbringa månader och år att bara orera om den här saken. Jag gav ju för 10 år sen upp idén om att publicera en elektronisk avhandling. Och det lilla jag hinner få ur mig nu borde egentligen ha hamnat i “Richard Gatarskis SU-blogg“. Men det bloggverktyg som Stockholms universitet tillhandahåller är undermånligt. Se bland annat Läge att frysa denna blogg som jag publicerade för snart ett år sedan. Till exempel kan jag inte där bakåtspåra till Mildners inlägg.

Varför bidde avhandlingen då i mitt fall en bok och ingen webbplats, CD-ROM, blogg eller dylikt? Svaret är enkelt. Mina bedömare fattade inget annat samt att den akademiska hårdvalutan är publicerade artiklar. Underförstått forskarnas gratisskrivande i vetenskapliga tidskrifter. De språkrören är så hårt kommersialiserade att Rasmus röj i upphovsrätten framstår som en parantes i det post moderna projektet/n. Erik Stattin ekar en undersökning från Storbritannien där enbart gratis granskningsarbete uppgår till 22,5 miljarder kronor varje år. Rasmus är för övrigt doktorand vid Södertörns högskola. Av döma av hans personbeskrivning där så har dom inte uppmärksammat hans bloggande. Än mindre förtecknat bloggar relaterade till högskolan.

Men nu var det ju universitetet som det ska handla om. Stockholms har ju faktiskt en sida som heter “Bloggar på Stockholms universitet“. Kul, men tunt. Dess Rektor Kåre Bremer bloggar (bra tycker jag). Ett av de ämnen har berör är Bibliometri (2007-09-26), han har anställt en Bibliometriker (2008-02-14) och rekommenderar Högskoleverkets rapport “Resurser för citeringar” (2008-05-21). I den rapporten förekommer ordet “blogg” noll (0) gånger och “Internet” en (1) gång:

Men vad som egentligen når en internationell publik skiljer sig åt: normalt ker det genom tidskriftsartiklar i internationella, vetenskapliga, tidskrifter ller via böcker utgivna på utländska förlag. Det kan också ske genom att forskarna publicerar sina verk på Internet eller genom en rapportserie som läses av de viktigaste (internationella) kollegerna inom det egna fältet.

Märk väl, Internet är onormalt i Högskoleverkets ögon. Så till Mildner och alla andra säger jag att så länge forskarna inte för cred, dvs karriär- och lönemässiga kliv, för bloggande så lär det inte hända så mycket. Samma sak gäller alla andra “nya elektroniska publiceringskanaler”. Jag använder citattecken för att förlöjliga det som redan borde vara ersatt av akademiska konverseringskanaler.

Fast visst händer det spännande saker. Den sexhövdade bloggen Ekonomistas drivs nog mer av dess förståelse för vikten och värdet av bloggandet, än av obefintliga insikter från handledare, respektive akademisk institution och anslagsgivare. (Transparens: jag har haft i uppdrag att rådge dem vid lanseringen). Och Stanfords Blog Directory är rätt cool. Tänk om man kunde försvara en blogg när man disputerar?

Share This

Det här är synnerligen anekdotiskt och långt från en vetenskaplig sanning. Men likväl en intressant illustration av några som (inte) tänker om.

Först når mig via Dagens Media nyheten att “Reklamhöjdare går ihop för att lyfta Göteborg“. Kort och gott:

Göteborg ser över stadens varumärke och kommunikation. Flera inflytelserika företagsledare och kommunikatörer i regionen deltar i projektet, som ska attrahera nya evenemang, företag och invånare.

Bland “höjdarna” återfinns Mariella Delgado, nordisk marknadsdirektör för Volvo Personvagnar, Sven-Olof Bodenfors, vd för F&B Case och Magnus Valentin, styrelseordförande för Valentin & Byhr. Allt drivs av Göteborg & Co, som arbetar med att marknadsföra Göteborg som turist-, mötes- och evenemangsstad. Naturligtvis (ironi) har deras webbplats ingen sökfunktion, inga RSS-flöden, eller över huvud taget något som andas sociala medier. Samma sak, fast med sök, verkar gälla Göteborg.com, officiell besöks och evenemangsguide. VD för Göteborg & Co Claes Bjernkne (ingen egen sida eller blogg, men syns med namn, telefonnumer, e-post och bild på personalsidan som har en usel URL) säger till Dagens Media: “Nu har vi spikat en varumärkespyramid som beskriver hur vi vill att staden ska upplevas”. Snacka om att dom tänker kommunicera ut.

Och bara några minuter efter får jag ett mejl från Joakim Vollert, mattelärare i Stockholm som bloggar inspirerande erfarenheter i elevensval. Vi har umgåtts en del på nätet och träffats som hastigast ett par gånger. Men Joakim förstår hur jag tänker. Hans mejl lyder kort och gott:

Rubrik: nova scotia
ska!
tips till dig! att sälja ett län!
http://www.novascotialife.com
kanske lite mer blogg..
JV

Inte direkt värsta webb 2.0-sajten, men den andas ett tänk genomsyrat av “tänk om…”. Kolla vänsterkolumnen med länkar till funktioner som Tell us your story; Subscribe to friends of NS; Success stories; Spreading the word; och Sounding boards. Det senare är “a dozen people with connections to Nova Scotia, through family, education or business” som kan ge återkoppling på Nova Scotias varumärkesinitiativ. Med andra ord verkar dom tänka sig att det är invånarna och traktens vänner som bäst pratar för varan. Med stöd av lite kuriosa som skrivbordsbakgrunder och skärmsläckare. Och kanske är det en händelse att just Scotiabank var bland de första att publicera en riktigt lyckat podcast (The Moneyclip).

Hör ni Göteborgare! Lyssna på Jennifer Lynn Aaker, professor på Stanford, när hon berättar vad, eller rättare sagt vilka, som bygger ett starkt varumärke. Själv är jag stolt huvudstadsinvånare och gör på egen hand vad jag kan för att dra mitt strå till Stockholmen.

Share This

Last Saturday, at the Whats Next meetup in Stockholm I was fortunate enough to meet with a bunch of people that have truly inspired me. They include Thomas Wennström (producer and host of the Whats Next podcast), Erik Wahlfors (co-founder of Soundcloud), and Tomas Seo (producer and co-host of the Voccine podcast). Tomas has recently founded Phorecast, and is together with Christina Jeurling and Suzanne Hamilton creating a fascinating, and of course innovative, business concept.

Imagine having two teams of carefully selected leading, independent, and mult-disciplinary innovators, domain experts, and doers compete for three days. All with the sole objective to innovate for your organization. That is what you get when you engage Phorecast. At least that is my impression after meeting Tomas again today. And I really like their approach for a number of reasons.

First of all, the whole process is based on scientific research as well as personally grounded experiences. This includes for example the aspect of how to manage a small group of people with different knowledge, agendas and personalities. And that innovations are useless for an organization not built to realize novel, perhaps disruptive, ideas. Hence not a customer Phorecast would even consider.

Second, the whole Phorecast idea is based on an understanding of the value when people from different disciplines meet. Take for example the case of the Post-it (TM). The underlying adeshive was discovered by Dr. Spencer SIlver in 1968. Then it took six years until Art Fry, another 3M scientist, got the important idea about how the adeshive could be used (read more at 3M). Or as the Härén brothers puts it: a new idea is simply two old ideas put together in a novel way. A task greatly fascilitated when different brains meet.

Third, their marketing approach includes the use of social media (which perhaps is the main thing motivating this post). Their website is built with Wordpress, news are in the form of blog posts which offers RSS-feeds as well as commenting functions. Hence, I bet I do not even have to send Tomas an e-mail about that I have published this post. Wordpress will automatically inform him about it. A Facebook page is of course up and running. Furthermore, the Phorecast Podcast does right from the start contain a number of mind blowing interviews with fantastic personalities like Sir Ken Robinson, Jennifer Lynn Aaker, and Wylie Defresne. Hence they generously share insights and at the same time indicate what type of social networks they belong to. The hours I have spent listening so far gave me new insights as well as pleasure. Start by listening to Sir Ken’s idea sharing with Christina (because it is about a subject dear to me) Of course you can subscribe for free through iTunes and any mobile player, including the iPhone.

I could go on, but choose to advise you to visit their web site and learn more about the Phorecast process. And to be true, so far it is just a little bit more than an idea itself. With only one case (for JCDecaux Sweden) so far they need more delivery to further prove their value. I really hope they find a sufficient number of clients that are willing to test the concepts more. Perhaps you are the one? (you need good money though, Phorecasting costs substantially more than a bottle of Absinthe :-)

Share This

Om du inte har en aaaaning om vad Twitter är skall du kanske först titta på min guide till mikrobloggar.

För ungefär en månad sedan hörde jag från olika håll talas om Twitterfone. Jag surfade dit direkt, fann till min besvikelse att det bara fungerade i USA och Kanada. Men jag signade upp ändå för att få en invitering till att testa tjänsten. Och igår kom det en nyckel via e-post. Så från och med nu kan jag ibland ringa ett telefonnummer i Stockholm, säga några ord (på engelska) och vips kommer det jag sa som en tweet på twitter.com/weconverse.

Helt otroligt läckert, jag talar och Twitterfone skriver. Tyvärr missar den lite, exempelvis i exemplet här blev det “now having” i stället för “now heading”. Men länken går till en sida där du kan läsa och lyssna på vad jag sa i exemplet. Och när jag gör det så är det lätt att förstå varför maskinen skrev som den skrev.

Share This

Jag har länge experimenterat med olika metoder för videodelning. Nu senast, efter tips från Henrik Ahlén på  Internet Advisory Group (som för övrigt bjuder in till en spännande bar den 10 juni), prövar jag Omnisio.com. Kort och gott är Omnisio en webbaserad tjänst som låter dig göra två otroliga saker. För det första kan du “kompilera” två eller fler filmer från någon av dom videodelningstjänster som stöds (för närvarande YouTube, Google video och Blip. Kan jämföras med den svenska tjänsten Jaycut, som i och för sig erbjuder uppladdning av egna filmer och fler redigeringsmöjligheter. För det andra kan du “skapa en presentation” genom att komplettera en eller flera filmer med powerpointbilder, personnamn, höjdpunkter och taggar. Resultatet publicerar du sen smidigt hos Omnisio, fristående eller i en egen kanal - som dagens premiär: omnisio.com/weconverse. Sist, men inte minst - besökarna kan lägga in egna kommentarer på valfri plats i SJÄLVA FILMEN.

Med andra ord testade jag Omnisio genom att skapa en presentation av ett existerande klipp från YouTube där jag säljer en reklamspot i en föreläsning. Till den slängde jag upp ett urval bilder, klistrade in huvudpersonernas namn och klickade på publicera. Att skapa presentationen tog cirka 10 minuter. Märk väl att klippet bara är på några minuter och jag hade bara en handfull bilder. I flera år har det funnits liknande verktyg på marknaden i form av speciella (och kostsamma) programvaror. Men inget som jag känner till är i närheten av Omnisions enkelhet och snabbhet. Resultatet kan du skåda nedan. Testa gärna att lägga in dina kommentarer var du vill i presentationen. Det ni UR!

Share This

Vi är några som fört en rätt givande konversation efter inlägget Storföretag ser (inte) sociala medier. Eftersom processen väckte en tanke fann jag det värdefullt att snabbt kasta ihop fröet till en lista över något jag tills vidare kallar "fokusmedier". Det vill säga en typ av sociala medier som via Internet stödjer konversationer fokuserade på en specifik aktör, produkt, företag, organisation och så vidare. Jämför "fokusgrupper", där man fysiskt samlar intressenter för att diskutera ett visst objekt. På ett plan är fokusmedier bara ett nytt namn på fenomen som vi länge kunnat iaktta och utnyttja. På ett annat plan är det ett sätt att närma sig det nya (okända) med hjälp av gamla tankemönster. Utan inbördes ordning:

• Direct2Dell (av ett företag som fokuserar sina varor, tjänster och kunder)
• Get Satisfaction (en tjänst för företag som vill fokusera sina…)

Har du fler tips på sånt som platsar i listan? Är det kanske läge att dra igång en wiki, eller helt enkelt skapa en artikel för "fokusmedier" i Wikipedia? Det senare vore rätt roligt, för artikeln om fokusgrupper är tunn :-)

Share This

Flera av er har undrat hur det går med diskussionen mellan mig och Stockholms utbildningsförvaltning. Det korta svaret är "jag vet inte, men hoppas på nåt bra". Eller "den som lever får se". Men frågan förtjänar naturligtvis ett längre och mer förklarande svar.

Först en rekapitulation. Den 7 februari publicerade jag här i weconverse en svidande, men konstruktiv, kritik av det som kallas Stockholms skolwebb. När jag idag googlar på "Stockholms skolwebb" så är mitt inlägg den tredje träffen. Bara det är intressant. Nåväl. då blev reaktionen stor och omedelbar, bland annat från Stadsdirektören och Utbildningsdirektören Thomas Persson. Den senare ville träffas. Först den 11 mars hittade vi en tid för ett lunchmöte, där också avdelningschef Göran Isberg var med. Det var en trevlig lunch och vi fick en möjlighet att ventilera synpunkter. Vi kom också fram till några scenarier där jag kunde ha en roll.

För egen del lovade jag att inledningsvis på idéell basis erbjuda min sons skola ett par konkreta saker. För att visa enkla, kostnadseffektiva och coola möjligheter med webb 2.0 lanserade jag för ett par veckor FINsnack beta, en community för "oss med barn och ungdomar i Blommensbergsskolan". Verktyget (Ning) är gratis, det tog mig ett par timmar att få upp sajten och några till att fylla på med lite innehåll. Läs mer om startprocessen i bloggens lanseringsinlägg.

Jag började smått med att bjuda in några föräldrar i sonens klass och CC:ade rektorn Bengt Olsson. Den senare högg direkt och registrerade sig som medlem. Flera föräldrar har också gått med och innan termnsavslutningen skall jag bjuda in samtliga klasens föräldrar. Den andra saken är att jag erbjudit Bengt ett gratis gig med mig för skolans personal. Det lutar åt att giget går av stapeln den 15 augusti. En kanonkickoff för terminen tycker jag :-)

Redan för ett par månader sedan flaggade Thomas Persson för att vi skall ha ett nytt möte. Jag har stött på några gånger och han har å sin sida i olika omgångar flaggat för att mötet skall bli av. Men vi har ju alla mycket att göra och förmodligen är en Utbildningsdirektör mer bizzi än jag. Saker och ting måste ju prioriteras…men det lugnar sig förhoppningsvis lite när skolterminen klingat ut. Så jag sitter här och väntar…

Det enda som egentligen oroar mig är att vissa personer inom staden kanske inte vill ha mig inblandad på något sätt. Jag är ju rätt kontroversiell, ofta rätt på sak och är inte rädd för att säga vad jag tycker. Dessutom saknar jag respekt för dom som inte vågar se utvecklingen i vitögat. Det handlar ju inte direkt om att dom dödar budbäraren, snarare ett försök i att hindra honom att komma fram. Dessutom, jag kan ju ha fel. Eller?

Den 10 december 1994 föreläste jag i Globen för 1000-tals brevbärare. Där medverkade också Herman Lindqvist, Boppers, Lill Lindfors, Carola, Robert Wells, med flera. I ett brev till personalen skrev regionchef Björn Backlund efteråt:

"Med Ahaa-95 ville vi ge en liten knuff in i framtiden [...] Visst lyckades vi bra även om det fanns en del motsträviga till Gatarski’s inslag. [...] Syftet var att visa hur fort teknikutvecklingen går och hur vi både i och utanför arbetet kommer att påverkas. Det finns nog ingen som kan beskriva detta bättre än just Richard!".

Bland annat berättade jag att framledes skulle nog en hel del julkort skickas elektroniskt i stället för via döda trän. Att stå på scen och flera gången bli utbuad av en liten klick personer som skrek typ "far till cyberspace din jävel" var rätt kämpigt. Faktiskt det absolut jobbigaste jag upplevt i ett kundmöte. Men det som kändes värst var att det var den lilla klicken som satte tonen för massans reaktion. Jag kunde ju se att dom flesta andra var både besvärade (över kollegorna) och verkligt nyfikna (på framtiden).

Som vanligt försökte jag i Globen få till några extra kul grejor. Bland annat fixade jag 3D-glasögon till allihopa. Rätt cool när läktaren var fylld av folk som kollade skelett och annat som jag vände och vred på i projektors ljus. Sen påade jag Carola genom att visa en liten videoruta med henne i min presentationsbild. Videon var dock live och Carola klev efter någon minut fram under duken. En annan sak var att jag övertalade arrangörerna att lotta ut en sprillans ny multimedial PC. Först blev jag glad när det var en mamma med barn som vann. Senare blev jag ledsen när jag fick reda på att hon försökt byta datorn mot en TV.

Vi ser olika på saker och ting. Jag är glad över alla människor som åtminstone vill titta åt de håll jag pekar. Lycklig blir jag när jag får vara med i projekt som ger våra barn världens bästa start i livet.

Share This

GCI Stockholm publicerade för några veckor sedan en undersökning om hur svenska storbolag ser på sociala medier. Rapporteringen bygger på svar från 51 kommunikations- och informationsansvariga bland de 100 omsättningsmässigt största företagen i Sverige.

Martin Lindvall, seniorkonsult och chef för GCI Stockholms Digital Media Practice, är bland annat förvånad över att bara vart tredje tillfrågat storföretag har en strukturerad bevakning av vad som skrivs om dem och deras produkter i sociala medier.

För egen del är jag inte så förvånad. Resultaten stämmer väl med den bild jag får under mina möten med många människor från hela riket,  liksom med data från Web Service Awards trendundersökning. Likväl är det skrämmande och en påminnelse till många av oss i "bubblan" att alla är inte med på tågen. Läs mer på GCI:s nyhetssidor och i deras blogg.  I Slideshare finns också en powerpointpresentation med lite data från undersökningen.

| View | Upload your own

Share This